Hinsidan

Fra formanden for Automobilhistoriska Klubben i Sverige, Curt Borgenstam, har vi modtaget følgende brev:
                                Stockholm 16/11 66
   I seneste numret av Bilhistorisk Tidsskrift fanns en del notiser från Skandinavien. Bland annal berördes klubbverksamheten i Norge och Sverige, delvis baseret på ett kort samtal som jag hade nöjet få med Bent Mackeprang vid det trevliga Bugatti rallyt i somres då vi träffades. Detta skedde emellertid i samband med ett cocktailparty som var ganske bullersamt och det kanske förklarer att en del smärre misstag insmugit sig. Och faktum är att klubbverksamheten nu blivit så pass invecklad i olika länder att det är lätt att missta sig.
   I varje fall är det nog ej riktigt rätt att vi ej har någon kontakt med normännen. Får en tid sedan var jag over i Norge får at hålla ett föredrag i KNA's lokaler angående Bugatti. Detta hade arrangerats av veteranbilsektionen av KNA. Det finns nämligen en sådan vid siden om Norsk Veteranbilklubb. Där var även en del representanter får den sistnämnda klubben närvarande, så art ett visst samarbete färekommer, även om jag nog fick det intrycket att KNA's och Norsk Vet. bilklubbs intresses-sfärer var något olika.
   Det är ej heller så att en opposition utbrött för 7 år sedan i Automobilhist. Kl. och att denne startade en ny klubb i Karlstad. Det började med att Eric Lófberg blev utesluten ur Automobilhist. Kl. för ca 7 år sedan, varefter han något år senere startade en egen klubb, Svenska Veteranbil Klubben.

Det Motorhistoriska Sällskapet bildades däremot i Stockholm för ett år sedan såsom en utbrytning ur Sv. Veteranbilklubben. Det forekommer ett visst samarbete mellav vår klubb och detta nye sällskap, som har liknande syften. Videre finns det en klubb i Skåne, men ett stort antal av deres medlemmar är även medlemmar hos oss.
   Slutligen har i Stockholm bildals även Motorcykelhistoriska Sällskapet. Det år ingen tvekan om att flerg klubbar behövs både av geografiske skäl och åven därfór att man kan se våra gammelbilar ur så många olika synvinklar. Det har aldrig varit vår ambition att ha något slags monopol, helst som vår klubb i sine syften kanske går lite djupare än de övriga, med tyngdpunkten på studiet av den biltekniska utvecklingen.

   Automobilhistoriska Klubbens blad Autohistorica har skiftet redaktør. Björn-Eric Lindh har afløst Ove Haak. Seneste nummer af Autohistorica bringer en liste over 10 veteranbil- og veteranmotorcykelklubber i Sverige, inklusive AK's Rolls-Royce sektion.
   Automobilhistoriska Klubben, som DVK fra gammel tid har nær tilknytning til, har godt 300 medlemmer. Löfbergs Svenska Veteranbilklubben hævder at have over 700. Motorhistoriska Sållskapet i Sverige har godt 100 medlemmer, Svenska (tidligere Stockholms) T-Ford Klubben betydeligt over 200, Motorhistoriska Klubben i Skåne nogle og halvtreds, Motorcykelhistoriska Klubben cirka 150, Antikbilklubben i Linkóping cirka 20. Endvidere er der Knalleveteranerna i Borås og Stockholms MG-Klubb for ejere af MG til og med model TF.

Det er blevet mig fortalt, at der i en antikvitetsforretning i København står en gammel motorcykle af fabrikat Høltermand eller Mundus, hvilket for så vidt er det samme.
   Det foruroligende ved hele historien er, at motorcyklen er danskbygget og at prisen er angivet i dollars, i al beskedenhed 1000,—.
   J. Höltermand i Randers begyndte omkring 1905, et år efter Ellehammer, at producere en let motorcykle med pedaler og remtræk, og med en 1-cyl. motor, som Höltermand udtog patent på. Det interessante ved denne motor er, at den ingen ventiler havde, de var erstattet af ventilåbninger „hvis funktion fremkaldtes af stemplets op- og nedgående bevægelser" oplyste motorpressen. Altså en totakts motor. I 1907 solgte Höltermand sit patent til

Handelshuset Mundus i København, som fortsatte fabrikationen af motorcyklen under navnet „Mundus".
   Noget tyder på, at den overlevende motorcykle har tilhørt en ungdomsven af Höltermand ved navn Vestervig. Efter Höltermands død i 1931 opbevarede Vestervig fortsat sin motorcykle som et kært minde om de mange fornøjelige ture de to venner havde sammen, fortæller fru Höltermand mig.
   Vi har ikke ret mange danskbyggede biler og motorcykler tilbage — men vi har en veteranbil klub, hvis fornemste opgave er at bevare sådanne ting for efterverdenen, og vel især de danske.
   Skal vi virkelig lade dette klenodie gå til U.S.A.!
                                         Ry Andersen.